Stop hating
Jag har kommit in i en svacka. Är trött. Ledsen. Arg. Förtvivlad. Hjälplös. Hatisk. Trött. Trött på livet. Trött på all skit som vi människor kastar på varandra. Trött på all skitsnack som det tisslas och tasslas om i korridorerna, på lunchen, i personalrummet. Trött på mänskligheten. Trött på alla lögner som sprids. Varför är vi så elaka mot varandra? Varför kan vi inte vara uppriktiga mot varandra? Jag är trött på att vara ledsen. Jag fasar för varje kväll, när klockan slår läggdags. Jag vet att jag kommer att tänka och grubbla tills mitt huvud exploderar. Jag vet att jag kommer gråta mig till sömns för att jag har haft en jobbig dag. För att mitt huvud gör så ont att gråta är det enda som får smärtan att försvinna. För att mänskligheten är elak. För att folk snackar skit. För att jag tar åt mig.
I do care.
Alla har vi ett förflutet. En tid i skolan som har satt sina spår. Ärr som kanske inte syns utåt på kroppen, men som finns inuti. I hjärtat. I tankarna. I din ömtåliga kropp som bara är din. Och ingen annans. Jag är trött på att behöva ge hela tiden men aldrig få någonting tillbaka. Trött på att behöva försvara sig själv när man inte gjort något fel. Trött på att få skit kastat i ansiktet bara för att andra inte kan sköta sitt.
Idag är jag så jävla trött. Och ledsen. Och arg.
Men idag är också en speciell dag. Idag ska jag sluta hata. Vara elak. Bråka. Och börja älska.
Idag får bli en sån dag.